Jag vill bjuda på drömmar

Solo exhibition at Lidköpings Konsthall

6.9.2025 - 25.10.2025

Skogen och det andra

Homo incurvatus—latin för människan inkrökt i sig själv—kan förstås som en människa frånvänd världen. En oförmåga att se bortom det egna jaget och dess spegelbild, en inkrökthet som fjärmar oss från det okända för att i stället rikta blicken mot det redan bekanta. Det är en träffande bild av den moderna människans villkor. Filosofen Hannah Arendt har beskrivit det som att “den moderna tiden har skapat en situation där människan, varthän hon går, endast möter sig själv.”

Under sådana villkor kan konsten utgöra ett motstånd—en maning till betraktaren att låta världen framträda för henne, samtidigt som jaget träder i bakgrunden. Konsten kan bända upp oss mot världen och därmed ställa oss i relation till det för oss ännu obekanta. Till den andre och det andra. För i motsats till vad den jagcentrerade ideologin framhäver, är det endast i vägran att underkasta sig denna inkrökthet som människan kan komma i kontakt med det för henne främmande.

I Anja Fredells verk blir skogen en scen för detta möte. Med färger och former från fantasins värld tycks det obekanta förföriskt och hotfullt på samma gång—ett okänt något som lockar men som samtidigt tränger sig på, likt en hemsökelse. I verk som ”Ljuset viker sig” och ”Om natten” kräver en lika vacker som skrämmande blå sin plats bland den välbekanta grönskan—den vi känner genom sagornas skogar och barndomens trädkronor. 

Det är en lockelse som tycks föra oss bortom det vi redan känner till. En förförisk påminnelse om det okända. Men som hemsökelse bär det också på en uppmaning. Kanske kan vi kalla det en tvingande möjlighet? En möjlighet för oss inkrökta att se upp, som bänder oss upp mot världen och det andra som finns att möta där.

Elin Alfredsson Malmros
Göteborg, 11 augusti 2025