I utställningen Storm rör sig Fredell kring temat att kapitulera inför något större än en själv. Detta något kan vara ett gemensamt regelverk, ett naturfenomen eller döden. Fredell utforskar maktlösheten, men också möjligheten till frihet från oss själva, som går att förknippa med denna kapitulation. Utställningen ekar tillbaka i tiden genom en parafras på Hieronymus Boschs verk Lustarnas trädgård. I Lustarnas trädgård konfronteras vi med konsekvenserna av den oreflekterade hängivelsen åt njutning. Triptyken presenterade konsekvenserna av
denna hängivelse på ett tydligt sätt för dåtiden människor. I Fredells tolkning av verket lämnas dess budskap i dunkel, vilket kan tolkas som ett uttryck för avsaknaden av gemensamma ideal idag. Detta sker delvis genom den textila ytans struktur men också genom att bilderna löses upp och smälts samman. En annan välkänd symbol som används i utställningen är dödskallen. På väggen med dödskallar går denna abstraktion igen då skallarnas karakteristika blir allt mer diffusa ju högre upp på väggen man tittar. Den textila ytans mjuka ojämna struktur rymmer i sig också något ogripbart och ambivalent. Skulpturerna som går under namnet The Charades har transformerats från platta mattor till mjuka skulpturer. De försöker vara något de egentligen inte är och gör
motstånd mot tingens ordning och sin ursprungliga natur. Fredell jobbar även med olika gestaltningar av vatten. Vattentolkningar rör sig inåt mot människans sinnesstämningar men med avstamp i naturens hav, sjöar och
vattendrag. Vatten kan beteckna tröst och läkning men också kaos och farligheter. En storm på havet till exempel besitter en större makt än människan och paradoxalt nog kan människans underläge inför stormen rymma en frihet. Just eftersom stormen är större än oss kan vi slappna av och släppa våra föreställningar om oss själva som både kompetenta och rädda. I Tove Janssons novell Filifjonkan som trodde på katastrofer utsätts Filifjonkan inte endast för en kraftig storm som förstör hennes hus och egendom utan också för en emotionell panik. Paniken leder till ett oväntat resultat; hon känner sig plötsligt lugn: ”Det besynnerliga var att hon plötsligt kände sig alldeles trygg. […] Men varför skulle hon egentligen oroa sig? Katastrofen hade ju äntligen kommit”